18 maj 2010- om mig (wall of text)
Tänkte berätta lite om mig själv eftersom bloggen är ny och det antagligen är roligare och veta vem personen bakom bloggen är!
Jag heter Millan, eller det är såklart inte mitt riktiga namn men det är vad jag kommer att kalla mig i bloggen.
Jag är nyss fyllda 18 år, bor en liten bit utanför Stockholm med min pappa, plastmamma, plastsyskon och helsyskon.
Har även en mamma såklart men som jag inte bor hos, kan ta varför i ett annat inlägg senare.
Jag har under hela mitt liv kämpat mot vikten och det var nog under sommaren08 som jag verkligen började utveckla ätstörningar.
Eller kämpat och kämpat, jag har intalat mig själv att jag inte bryr mig när jag innerst inne egentligen aldrig ville något annat än och bli smal.
Hur som helst bestämde jag mig för att "nu jäääklar ska jag bli smal!".
Resultat? Hade det gått som jag velat hade jag antagligen inte suttit här idag.
Under vintern08/vår09 blev jag "frisk". Jag kunde äta normalt iom. att jag gick lååånga promenader varje dag.
Sedan under sommaren09 så åt jag nog någorlunda bra, skippade såklart vissa dagar och hetsade lite då och då.
Hösten09 fram tills nu har jag kämpat mellan att bli frisk och samtidigt bli smal.
Gång på gång faller jag i träsket svält/hets/hets/svält. Jag kan tänka mig att min ämnesomsättning är helt rubbad- inte konstigt att jag fortfarande är tjock.
Jag har en tendens till att ljuga för både mig själv och min omgivning. Små vita lögner hela tiden.
Jag har ljugit om när jag förlorade min oskuld bara för att jag inte ville verka som "tjockisen som fortfarande är oskuld". Jag ljuger om att det inte alls var jag som tog maten i kylskåpet för och inte verka som "tjockisen som äter allt hon kommer över".
Jag ljuger om vad min hårförlängning kostar för och inte verka fattig. Jag ljuger om hur stort vårat hus är, också för att inte verka fattig.
Jag ljuger och hittar på dagligen, förskönar och förvärrar vissa gånger bara för att få uppmärksamhet!
Igår tog jag ett dagenefter-piller för jag hade sex i fredags. Det var nästan så att jag ville skita i det och bli med barn istället- BARA för uppmärksamhet. Och för att det skulle vara skönt att få äta vad man vill och skylla på graviditeten.
Jag älskar att stå i centrum, älskar när alla kollar på mig och har full uppmärksamhet mot vad jag gör och vad jag säger.
Ibland trivs jag med mig själv- intalar jag mig. Men jag vet att innerst inne så vill jag bara vara smal.
Smal och snygg.
You can never be too rich, too skinny or too tanned.
Jag heter Millan, eller det är såklart inte mitt riktiga namn men det är vad jag kommer att kalla mig i bloggen.
Jag är nyss fyllda 18 år, bor en liten bit utanför Stockholm med min pappa, plastmamma, plastsyskon och helsyskon.
Har även en mamma såklart men som jag inte bor hos, kan ta varför i ett annat inlägg senare.
Jag har under hela mitt liv kämpat mot vikten och det var nog under sommaren08 som jag verkligen började utveckla ätstörningar.
Eller kämpat och kämpat, jag har intalat mig själv att jag inte bryr mig när jag innerst inne egentligen aldrig ville något annat än och bli smal.
Hur som helst bestämde jag mig för att "nu jäääklar ska jag bli smal!".
Resultat? Hade det gått som jag velat hade jag antagligen inte suttit här idag.
Under vintern08/vår09 blev jag "frisk". Jag kunde äta normalt iom. att jag gick lååånga promenader varje dag.
Sedan under sommaren09 så åt jag nog någorlunda bra, skippade såklart vissa dagar och hetsade lite då och då.
Hösten09 fram tills nu har jag kämpat mellan att bli frisk och samtidigt bli smal.
Gång på gång faller jag i träsket svält/hets/hets/svält. Jag kan tänka mig att min ämnesomsättning är helt rubbad- inte konstigt att jag fortfarande är tjock.
Jag har en tendens till att ljuga för både mig själv och min omgivning. Små vita lögner hela tiden.
Jag har ljugit om när jag förlorade min oskuld bara för att jag inte ville verka som "tjockisen som fortfarande är oskuld". Jag ljuger om att det inte alls var jag som tog maten i kylskåpet för och inte verka som "tjockisen som äter allt hon kommer över".
Jag ljuger om vad min hårförlängning kostar för och inte verka fattig. Jag ljuger om hur stort vårat hus är, också för att inte verka fattig.
Jag ljuger och hittar på dagligen, förskönar och förvärrar vissa gånger bara för att få uppmärksamhet!
Igår tog jag ett dagenefter-piller för jag hade sex i fredags. Det var nästan så att jag ville skita i det och bli med barn istället- BARA för uppmärksamhet. Och för att det skulle vara skönt att få äta vad man vill och skylla på graviditeten.
Jag älskar att stå i centrum, älskar när alla kollar på mig och har full uppmärksamhet mot vad jag gör och vad jag säger.
Ibland trivs jag med mig själv- intalar jag mig. Men jag vet att innerst inne så vill jag bara vara smal.
Smal och snygg.
You can never be too rich, too skinny or too tanned.
Kommentarer
Postat av: Jessi
Kämpa kämpa!
Postat av: Mimmi
Slipknot är bääääst... ;)
Det låter som du har bulimi, kräks du också?
Postat av: Namnlös
Jag ljuger också hela tiden. Superjobbigt.
Vet inte vad jag ska ta mig till. Nu har man ju liksom hunnit trassla in sig i en massa saker.
Trackback
